Hela samhället måste ställa om i linje med Parisavtalet och Agenda 2030 för att nå ett hållbart samhälle för oss alla. Även vården, men där är utmaningarna stora. Världshälsoorganisationen har konstaterat att klimatförändringen är den enskilt största utmaningen för mänsklig hälsa.
Johan Hilm, Director på Sirona, förklarar hur Sirona kan hjälpa till med omställningen.
– I dag arbetar inte regioner och kommuner i tillräckligt hög takt med omställningsfrågorna. I dagens vårdsystem är fokus på reaktiva insatser, vilket innebär att de som har störst behov prioriteras. Sironas vision är att bidra i omställningen till ett mer proaktivt arbetssätt, för att få resurserna att räcka långsiktigt. På så sätt minskar behovet av ytterligare personal, vi får mer hälsa för varje skattekrona och de ekologiska avtrycken minskar.
– Hårdraget får den som har konstaterat högt blodtryck läkemedel mot detta. Det är bra, men medicinering måste också kompletteras med livsstilsrådgivning, exempelvis att motionera mer. Vården måste bli bättre på att hitta de underliggande orsakerna och stödja individen att förändra dessa.
Hur stödjer ni era kunder inom offentlig sektor med detta?
– I ett första skede kan vi sätta fokus på hur personalen utnyttjas, men också jobba med förändrade levnadsvanor och folkhälsa för att minska risken för sjukdom. Det gör stor nytta för individen, samtidigt som vi sparar resurser. Vi ser att den offentliga sektorn behöver ta på sig ledartröjan när det gäller detta – och för klimatomställningen i stort.
Vad kan Sirona konkret göra?
– Ett drygt 60-tal kommuner och en handfull regioner har tagit fram koldioxidbudgetar som ger en jättebra faktabas. Vi kan koppla fakta till förändring och åtgärder. Många vårdgivare vet att de måste göra något, men inte hur mycket och vad. Vi kan rulla ut en strukturerad förändringsprocess och arbeta för att skapa acceptans runt denna.
Vilka är utmaningarna?
– Motstånd mot förändring, att det är lätt att fortsätta i samma hjulspår. I vården pratas det ofta om resursbrist och invånarnas vårdbehov upplevs ibland som oändligt, så vi måste också våga prata om vad vi inte ska erbjuda framåt. Ytterst är klimatomställningen en etisk fråga. Det sätt som vi löser dagens vårdbehov får ju inte ske på bekostnad av kommande generationer. Man måste se långsiktiga aspekter. Som med alla förändringar är vi ofta tveksamma i början men när man väl kommer ut på andra sidan brukar det visa sig att förändringarna faktiskt blev bra.
